Din varukorg är tom
Förlängt öppet köp till 3/1 - Fri frakt över 995 kr
Sedan början av 1940-talet finns det två typer av odlat lin. Spånadslin och oljelin. Då spånadslinet, till skillnad från oljelinet, har ett långt och rakt strå med få förgreningar lämpar det sig bäst att göra garn av. Strået består nämligen delvis av den så kallade ”tågan” vilket är den del som används för garnproduktionen. Ju längre och mer oförgrenad tåga desto bättre.
Till skillnad från t.ex. bomull kan lin odlas i svala och fuktiga klimat. Lin kräver också mindre i form av jordbrukskemikalier. Nästan inga alls faktiskt. Utmaningen med lin är snarare den relativt omständliga och tidskrävande processen för att få ut spinnbara linfibrer. Efter skörd ska det nämligen torkas, repas, rötas, bråkas, skäktas och häcklas innan man till slut kan spinna ett garn.
Den tid som linberedningen tar i anspråk kan med ekonomisk teori omsättas till pengar. Den komplicerade produktionsprocessen leder då till att det finns billigare råvaror att arbeta med. Så om slutmålet är en billig produkt torde lin vara ett synnerligen dåligt val. Om målet däremot skulle vara att ta fram en närproducerad produkt på kalla breddgrader vilken dessutom har fin lyster, kan tvättas på låga temperaturer och känns sval mot huden. Ja, då är lin rentav ett riktigt bra val.
Lin är för övrigt Hälsinglands landskapsblomma.
