Din varukorg är tom
Förlängt öppet köp till 3/1 - Fri frakt över 995 kr
Så kallade högfluorerade ämnen eller fluorkarboner är en stor grupp av kemikalier, flera tusen ämnen, vilka sedan 1950-talet har kommit att få en otroligt bred användning i samhället. På grund av sina egenskaper att stöta bort fukt, fett och smuts finns de i allt från stekpannor (t.ex. teflon tillhör denna ämnesgrupp), skönhetsprodukter, elektronik, skidvalla, brandsläckningsskum och tyger.
Det första man behöver veta är att kärt barn har många namn. De högflorerande kemikalierna kan i olika sammanhang delas in i grupper med andra närliggande benämningar som exempelvis:
- PFCs (perfluorochemicals)
- PFAS (per-and polyfluoroalkyl substances)
- PFOA (Perfluorooctanoic acid även kallade C8, förbjudna inom EU sedan 2020)
- m.fl, m.fl
Genom sin kemiska struktur har fluorkarbonerna egenskaper som har passat väldigt väl in i den globala utvecklingen sedan andra världskriget. Stekpannor som både är lätta och där maten inte bränner fast är ju kanon. Likaså att de är enkla att diska.
Kläder varas tyger avvisar både vatten och smuts samtidigt som överskottsvärme kan ventileras ut genom membranet är fantastiska funktioner. Att de sedan knappt behöver underhållas på flera år är dessutom egenskaper som kommit att uppskattas av många.
Men vad är då problemen med de högflourerande kemikalierna kan man undra? Och kan vi verkligen acceptera både de faktiska och befarade riskerna?
Redan på 1960-talet började kemiföretaget DuPont förstå att PFAS kunde vara skadligt för både människor och djur. Deras personal hade exempelvis fått influensaliknande symptom efter att ha andats in Teflon-ångor i deras fabrik. Tiotalet år senare gjorde företaget 3M mätningar på sin personal och noterade då att över hälften hade förhöjda eller mycket höga halter av PFAS (främst PFOA och PFOS) i blodet. Det tycktes alltså som att dessa ämnen ackumulerades och inte bröts ned i kroppen. Insikter som nu är över 60 år gamla.
År 2002 visade det arktiska övervakningsprogrammet AMAP att PFOS hade hittats i isbjörnar. Ett faktum som med all önskvärd tydlighet demonstrerar den stora globala spridningen av dessa ämnen.
Ämnena och deras goda och hett eftertraktade egenskaper är alltså tyvärr även behäftade riktigt stora problem och risker. De kemiskt framställda ämnena bryts alltså ner extremt långsamt. Och i stora ansamlingar blir de giftiga. Exakt vart gränserna går är kanske inte helt fastslaget men ämnen som ackumuleras och vid en viss mängd blir giftiga är tveklöst problematiskt. Och i vissa fall vet man ännu inte om de bryts ner alls.
Effekten blir alltså att de ansamlas i marken, vattnet och i levande organismer. På så vis kan de också röra sig uppåt i näringskedjorna. De slutliga effekterna av detta är svåra att överblicka.
I Kallinge i Ronneby kommun har stora mängder PFAS-kemikalier läckt ut från brandskyddsövningsplatsen i anslutning till Blekinge Flygflotilj F17. Kemikalierna har därefter letat sig in i dricksvattnet och Kallingeborna har bland de högst uppmätta halterna av PFAS i blodet. Globalt. I december 2023 slog högsta domstolen fast att förgiftningen anses vara en personskada i juridisk mening och 154 personer har fått rätt till skadestånd. 22 barn finns bland de drabbade varav den yngsta var 9 år när domen kom. Under den juridiska processens gång har personer avlidit av sjukdomar som misstänks kunna bero på kemikalierna.
Djurförsök visar att PFAS ämnen kan orsaka cancer och att lever, metabolism, sköldkörtelhormoner och immunsystemet påverkas vid exponering. Lägre födelsevikt, beteendeförändringar, samt minskad överlevnad har observerats hos nyfödda djur efter exponering under fostertiden.
När det kommer till dessa kemikalier och deras användning så är det nu äntligen på väg att hända en hel del. Lagar som på ett bredare sätt syftar till att begränsa användningen är på ingång. Man kan tycka att detta är högst rimligt då kemikalieinspektionen skriver att det årligen släpps ut 75.000 ton PFAS-ämnen inom EU- och EES-länderna. Alltså 75.000 ton kemikalier som antingen bryts ner långsamt eller inte alls. Varje år!
I februari 2023 släppte EU-myndigheten ECHA (European Chemicals Agency) ett dokument som föreslår en så sträng reglering av PFAS att de i princip skulle bli förbjudna för användning inom EU. Flera delstater i USA, t.ex. Kalifornien, Main och Minnesota arbetar nu intensivt med liknande eller ännu mer strikta lagar och regelverk. De regulatoriska förändringarna har uppenbart drivit på utfasningen i textil- och därmed outdoor-industrin.
Förhoppningsvis är det inte särskilt förvånande att Vindpinad tycker det här med PFAS är en skapligt självklar grej. Det borde helt enkelt inte vara aktuellt att tillföra den här typen av kemikalier till produkter som syftar till att användas under friluftsaktiviteter. Men trots detta som egentligen är helt självklart om man är medveten om problemen så finns de fortsatt både här och var även inom outdoorindustrin. Klen lagstiftning, snåriga regelverk, globala leverantörskedjor och kemikaliernas uppskattade funktioner är troligen orsaken.
I vårt sortiment finns emellertid per 14 april 2024 inga produkter där tillverkarna avsiktligt har adderat PFAS-kemikalier. Gissningsvis är detta mycket ovanligt, eventuellt helt unikt, när det kommer till återförsäljare inom sport och outdoor. Vad vi känner till finns det i alla fall inga andra svenska återförsäljare som kan säga detta. Vissa driver däremot ett föredömligt arbete för att successivt fasa ut denna typen av produkter. Många andra tycks däremot bara vänta på eventuell lagstiftning.
De flesta återförsäljare har naturligtvis PFAS-fria alternativ men de står sida vid sida med produkter som innehåller dessa kemikalier. Med andra ord är det väldigt lurig terräng för oss konsumenter. Det finns alltså alternativ men det gäller som vanligt att ha koll och veta vad man ska titta efter. Både som enskild konsument och som återförsäljare.
Hos Vindpinad finns dock bara produkter där producenten angett att de är PFAS-fria. Åtminstone har de inte avsiktligt adderat PFAS-kemikalier för att ge produkten vissa egenskaper. 100% fritt från kemikalierna kan vi dock inte garantera. De har trots allt hittats i isbjörnar och för den delen i vårt dricksvatten även om det i de flesta fall är i små mängder...
Huvudsakliga källor:
Hemsidor - Kemikalieinspektionen, Karolinska Institutet, Naturskyddsföreningen, Toxic-Free Future mfl
Poddar - Outdoor Minimalist och deras serie Forever Chemicals, Sveriges Radio vilka har gjort flera dokumentärer på området.
